Fälthare och Nikon 200-500 f/5.6
En natt med nysnö och en morgon med minusgrader. Det är fina förutsättningar för att ta en tidig morgonpromenad, lufta kameran och spana efter djurspår. Det är också ett bra tillfälle att testa mitt nya objektiv, Nikon 200-500 mm f/5.6. Tillsammans med en Nikon D810 känns det som en grymt fin kombo för att fota djur.
Det är lätt att glömma bort att man kan få trevliga djurmöte även i sin egen bakgård. Man måste inte alltid resa till andra sidan jordklotet eller vandra veckovis ut i vildmarken för att se vilda djur. Idag blev jag överraskad av några fina fältharar. Jag vet, jag vet…harar ser man titt som tätt även i bebyggda områden. Men jag gillar dem. De är väldigt fina och det är alltid väldigt trevligt att få se vilda djur.
Den första fältharen såg jag springandes över ett fält. Jag följde efter spåren in i ett skogsparti och när jag kom ut på andra sidan hittade jag haren liggandes i en grop, tryckandes mot marken med öronen bakåt. Jag han få iväg två bilder innan den skuttade vidare. Imponerad över hur snabbt jag fick fokus på haren, även genom snårig undervegetation. Jag följde efter den och kom ut på samma fält igen. Plötsligt stannar den upp, stirrar rakt på mig, innan den får sällskap av en andra fälthare. De sitter bredvid varandra en stund, gräver lite i snön, skakar av snö från sina tassar. Sakta smyger jag närmre, till slut kryper och ålar jag genom snön. Den ena fältharen sitter kvar, den andra skuttar iväg.
Detta var andra gången jag använder mitt Nikon 200-500 5.6. Precis som med så många andra recensioner online, är jag riktigt imponerad! Snabb AF, skarpa bilder. Objektivet väger en del och man inser snabbt att det kommer bli jobbigt att promenera omkring och fotografera handhållet. Objektivet väger ca 2300 gram och har inte intern zoom. Så när man zoomar blir objektivet längre och längre, vilket flyttar tyngdpunkten framåt. Detta är en liten nackdel. Jag passade även på att prova att använda objektivet med en telekonverter, en Nikon TC-2 III. Detta ger största bländare f/11 och en betydligt, betydligt slöare AF på min Nikon D810. Så i praktiken får man använda manuell fokus och får då en största brännvidd på 1000 mm (dock med bländare 11) men vilket är en väldigt mäktig zoom!
Fältharen, som är inplanterad art i Sverige, är större än skogsharen. De har stora öron och mycket god hörsel. Ögonen sitter mer på sidan av huvudet, vilket ger fältharen ett stort synfält, men de har ändå inte jättegod syn. Precis som så många andra däggdjur, är fältharen mycket passiv under dagarna. Ofta ligger de då och trycker i en daglega. De är mer aktiva vid skymning och fram till gryningen. Fältharen är väldigt snabb och kan hoppa flera meter långt. Man kan se när man följer spåren i snön att det ibland blir långa, långa mellanrum mellan spåren, när haren tagit ett långt skutt. Man ser också hur de rör sig framåt, bara för att plötsligt vika av i 90 grader, innan de fortsätter framåt. Ibland finner man också ett virrvarr med spår. Detta gör fältharen för att förvirra rovdjur, innan den lägger sig i sin daglega.
EXIF-data
Nikon D810
Nikon 200-500 mm f/5.6 VR
500mm
ISO 800-2500
f/5.6
1/500 – 1/1250 s